Den stora mentala spärren finns fortfarande där men igår lyckades jag endå pressa mig själv en del. Väldigt nöjd efter en kort runda i skogen.

Börjar måndagen med en powerwalk i spåret. Tog den långa kuperade slingan och tänk att man glömmer hur jobbiga backarna är från gång till gång. När man dessutom skjuter på en 25 kilos barnvagn blir det 7 resor värre, men SÅ skönt när man är hemma igen.

Jag har helt tappat fokus på maten. Rostbröd till frukost, pannkakor till lunch, en bulle till mellis och köttbullar och potatis till middag. Inte en enda grönsak eller frukt under hela dagen. Jag längtar till nästa vecka då jag förhoppningsvis kan få fokusera lite mer på mig själv och kanske ta igen lite sömn också.

I bland älskar jag livet lite extra mycket. Har arbetat i trädgården, promenerat med barnen, tvättat och fikat i solen. Har sen fått barnvaktshjälp så jag passade på att gågga/gå ett varv i spåret. Hade önskat att jag orkade jogga men just nu har jag en stor mental spärr i huvudet som bara skriker TRÖTT!

Jag längtar efter att få fylla garderoben med massa härliga klänningar. Kollade av gammal vana Lindex hemsida. Tre klara kandidater hittades. Bara att leta upp i butik och prova.

Det blev en snabb powerwalk med hunden i kväll. Jag slås av hur skönt det är att promenera när solen skiner, det är 10-12 grader varmt och motionsspåret torrt och fint. Någon mer träning har det inte blivit. Lite frustrerande, men jag kan inget göra just nu. Bara att snällt vänta tills maken kommer hem från jobbet så att jag kan få lite hjälp med barnen.

  Nu när våren äntligen kommit så passade jag på att starta söndagen med en långpromenad. Härligt med sol och lite värme. Dessutom har mannen vart hemma i helgen och då får jag passa på att få lite egentid. Vad kan väl då vara bättre än en ordentlig promenad. Tyvärr har jag lyckats med bedriften att få blåsor på tårna. Det svider och är rätt otrevligt. Med tanke på hur många promenader jag har framför mig de närmsta veckorna vore det bra om de bara kunde försvinna.     

I slutet av maj 2012 avslutade jag min sista graviditet. Så länge jag ammade gjorde jag inget åt kost eller motion men i slutet av september mätte jag mig för första gången. Sedan lyckades jag hålla i gång med powerwalks och joggning i några månader fram tills att snön föll och jag helt tappade suget och möjligheten till träning. I mars kickade jag igång igen och nu ska jag försöka hålla i det här. Har insett att det inte fungerar att jogga så ofta, i stället försöker jag styrketräna lite här hemma och det fungerar. Centimeter efter centimeter försvinner.

24 September 2012:

Vikt: 77kg

Midja: 101

Lår: 62

Rumpa: 105

8 April 2013

Vikt 73,8

Midja: 97

Lår: 60

Rumpa: 103

Det är ju så klart inga märkvärdiga siffror men samtliga delar minskar och det är jag tacksam för.